Bomnedhållare/kick: trimma bomtaljan

Bomnedhållaren, eller kickern, är den talja som kopplar bommen till mastfoten, och hela dess uppgift är att styra bomhöjden och därmed spänningen i storseglets akterlik, särskilt när travaren och storskotet inte längre kan hålla ner bommen för dig. Dra på den och du drar bommen nedåt, sluter akterliket och laddar seglet med kraft; släpp efter och akterliket öppnar sig, seglets topp släpper ut vinden och båten tappar kraft och reser sig. Att lära sig dosera den ordentligt förändrar hur ditt storsegel presterar på alla bogar, inte bara i kryss, och det är en av de billigaste och snabbaste vinsterna som finns att hämta för varje långseglare eller kappseglare som aldrig riktigt har använt den.

Vad bomnedhållaren är och hur den fungerar

Bomnedhållaren är ett taljesystem, oftast flerskuret och ibland understött av en gasfjäder eller en styv stötta, spänt mellan en beslag lågt på masten och ett beslag på bommens undersida en kort bit akter om lednacken. Eftersom den är infäst lågt på masten och drar i en punkt nära masten ger den ett kraftigt neråtriktat och något framåtriktat drag i bommen oavsett hur långt ut bommen är svängd. Det där enda neråtdraget ger två sammanlänkade effekter som utgör själva kärnan i storsegeltrimmet: det ökar spänningen längs akterliket, alltså storseglets bakkant, och det minskar twisten, den gradvisa vinkelförändringen mellan seglets nedre våder och de övre våderna nära huvudet. Allt bomnedhållaren gör för dig följer av dessa två konsekvenser, så det lönar sig att tänka på kontrollen inte som en lina du spänner utan som ett vred för akterliksspänning och twist.

Varför storskotet inte räcker

I kryss, med bommen nära centrumlinjen, drar storskotet bommen nästan rakt ner, så det mesta av din akterlikskontroll kommer från skotet och travaren i samspel. Men i samma stund som du faller av vänder sig geometrin mot dig. När bommen svänger ut blir storskotets dragriktning mer och mer horisontell, så samma skotspänning drar bommen allt mer inåt i stället för nedåt. Bortom halvvind har skotet nästan ingen neråtriktad komposant kvar alls, och om det vore din enda kontroll skulle bommen resa sig, akterliket falla öppet och seglets topp sacka av åt lä och sluta arbeta. Bomnedhållaren löser detta eftersom dess geometri inte förändras: infäst vid mastfoten fortsätter den att dra bommen nedåt vare sig bommen står på centrumlinjen eller är skotad rakt ut mot vanten. Det är själva anledningen till att bomnedhållaren finns, och det är därför kontrollen gör sig förtjänt av sin plats betydligt mer undan vinden än mot den.

Akterlik och twist: vad du egentligen trimmar

För att trimma bomnedhållaren med avsikt och inte bara på känsla hjälper det att föreställa sig storseglet som en stapel horisontella profiler från underliket upp till huvudet, där varje profil är ett vingsnitt som möter vinden. När bommen är fri att resa sig vrider de övre snitten upp sig och släpper ut sin vind åt lä, så att seglets huvud arbetar i en mycket flackare vinkel än underliket: det är twist. En viss grad av twist är inget fel som ska elimineras, det är ett trimverktyg. I hård vind och i byar vill du aktivt ha en del twist så att seglets topp läcker bort tryck, håller båten på fötterna och minskar krängningsmomentet högt upp där det gör mest skada. I jämn medelvind är däremot för mycket twist helt enkelt bortkastad kraft, eftersom seglets huvud fjädrar när det skulle kunna driva. Bomnedhållaren är ditt främsta medel för att ställa in hur mycket twist du bär, och att läsa trimremsorna i akterliket, särskilt den övre, talar om ifall du har fått det rätt.

På eller av, rakt på sak

• Bomnedhållare på: bommen dras ner, akterliket spänns och sluts, lite twist, mer kraft och mer kryngning. Det är vad du vill ha när du har för lite kraft och letar driv, eller när du seglar undanvind i flackt vatten.
• Bomnedhållare av: bommen reser sig, akterliket öppnar, twisten ökar, seglet tappar kraft och båten står rakare. Det är ditt snabba svar på att ha för mycket kraft, på ökande vind eller på en by som lägger båten över.

Bomnedhållaren arbetar aldrig isolerat. Den är ett instrument i den större orkestern av löpande rigg, tillsammans med storskot, travare, fall, uthal, cunningham och akterstag, och var och en av de kontrollerna förändrar den form som bomnedhållaren verkar på. Vill du ha hela bilden av hur dessa linor samspelar och hur du väljer dem till din båt, lägger vår guide om att välja löpande rigg ut hela systemet så att inställningarna nedan blir begripliga i sitt sammanhang.

Så trimmar du bomnedhållaren på varje bog

Det finns ingen enda rätt bomnedhållarspänning, bara den spänning som passar bogen, vindstyrkan och sjötillståndet du befinner dig i just då. Inställningarna nedan är ett ramverk att arbeta från, och det snabbaste sättet att få dem i fingrarna är att göra en förändring, titta på den övre trimremsan i akterliket och känna på rodret, och sedan justera igen. Det som följer går runt kompassen från bidevind till läns, och behandlar sedan specialfallet hård vind där bomnedhållaren blir ett snabbt verktyg för att ta ur kraft.

Kryss och bidevind

På kryssen gör storskotet och travaren nästan allt arbete med akterliket, så bomnedhållaren bör hållas lös, precis så pass styv att slacket tas upp utan att bommen belastas. Dess roll här är främst en försäkring: en lätt spänd bomnedhållare hindrar bommen från att flyga farligt uppåt om du råkar ut för en ofrivillig gipp eller en plötslig broach, men den ska inte slåss med travaren och skotet om kontrollen över akterliket. Om du drar på bomnedhållaren hårt i kryss låser du i praktiken bomhöjden och berövar storskotet dess förmåga att finjustera twisten genom slaget, vilket gör båten svårare att hålla i spåret. I lättare vind kan du vilja ha bomnedhållaren riktigt slak så att akterliket får andas, medan du när vinden ökar kan förspänna den lite så att övergången går snabbare när du faller av vid kryssmärket.

Undanvind och slör

Det är här kicken gör sig förtjänt av sitt rykte, för när du släpper på skotet och faller av svänger bommen ut och storskotet tappar nästan helt sitt nedåtriktade drag. Utan kicken skulle akterliket falla upp, seglets övre del twista ut och storseglet förlora förvånansvärt mycket kraft precis när du försöker få ut mesta möjliga av en snabb, kraftfull bog. Sätt an kicken så att akterliket får tillbaka den spänning det hade på kryssen, stäng ner överflödig twist och få hela seglet att dra igen. Sikta på ett läge där den översta trimremsan på akterliket flyter för det mesta och bara då och då kröker sig bakom seglet, vilket talar om att akterliket är belastat men inte överstängt. Av alla bogar är det här som en korrekt spänd kick gör allra störst skillnad för båtfarten, och det är också den inställning som de flesta långfärdsseglare glömmer bort.

Läns rakt undan

På läns med vinden akterifrån är storskotet helt släppt och bommen utsvängd, så kicken är i praktiken din enda kontroll över storseglets twist. Att sätta an den plattar ut akterlikets profil och, minst lika användbart, håller bommen stadigare och lägre, vilket minskar risken för att akterliket viker sig framåt och utlöser en farlig ofrivillig gipp. Det finns dock en viktig gräns. I växande sjö med rullande båt håller en för hårt spänd kick bommen stumt nedtryckt, och vid en djup rullning åt lä kan bomnocken ta i vattnet, vilket slår in laster i lejdarhaken och riggen och kan få båten att lovarta hårt eller till och med kränga runt. Den sjömansmässiga kompromissen på läns i sjö är en kick som är tillräckligt fast för att styra twisten och stabilisera bommen, men tillräckligt släppt för att bommen ska kunna lyfta fritt om en våg rullar in under dig. Bedöm det genom att titta på bommen under några rullningar innan du bestämmer dig för en inställning.

Hård vind, byar och "växlingen"

I hårt väder visar kicken upp sin andra sida: som ett snabbt avlastningsverktyg som sköts med en hand. När en by slår till medan du ligger hårt på kryssen öppnar ett släpp på kicken omedelbart akterliket, spiller ut den övre tredjedelen av seglet och reser båten på fötterna igen, helt utan att du rör storskotet eller flyttar travaren. Eftersom du kan kasta av den och vinscha in den igen snabbt behandlar erfarna besättningar kicken som en växelspak: an i vindluckorna för att hålla seglet kraftfullt, av i byarna för att släppa krängning och hindra rodret från att stalla. Den här tekniken, ofta kallad vang sheeting, låter rorsmannen hålla en stadigare kurs och en lättare, mer balanserad rorkult i byigt väder, och den sparar enormt mycket tröttsamt storskotsarbete under en lång kryss. I riktigt hård vind är det ett beprövat och lågenergiskt sätt att behålla kontrollen att segla med kicken en aning släppt som grundinställning och bara finjustera med skotet.

Tabell: vad kicken gör

Typer av kick: talja, styv och hydraulisk

Alla kickar är inte byggda på samma sätt, och typen som sitter på din båt påverkar både vad kontrollen kan göra och hur du bör sköta den. Att förstå skillnaderna hjälper dig att avgöra om en uppgradering är värd det och hur du trimmar den du redan har.

Enkel talja (kaskad eller block och talja)

Den klassiska kicken är en enkel block- och taljelösning, ofta en kaskad med två taljor i serie för att mångdubbla kraften, som går från ett mastbeslag till bommen med en tamp ledd till en kilklyka. Den är lätt, billig, driftsäker och enkel att serva, och den sköter sin enda uppgift, att dra ner bommen, mycket bra. Begränsningen är att den bara kan dra, aldrig trycka: när du tar ner storseglet är bommen utan stöd och faller ner i sittbrunnen om du inte riggar en dirk eller en bomstötta som håller upp den. För många långfärdsbåtar är den kompromissen helt acceptabel, och en väl dimensionerad taljekick med generös utväxling ger dig all akterlikskontroll du behöver till en bråkdel av kostnaden för alternativen.

Styv (fast) kick med strut eller fjäder

En styv kick, ibland kallad fast kick eller boom kicker, ersätter taljans nedre del med en teleskopisk strut med en gasfjäder eller en spiralfjäder. Den drar fortfarande ner bommen under belastning precis som en taljekick, men eftersom den är styv och fjädrande håller den också upp bommen när seglet tas ner eller revas, vilket gör dirken helt överflödig och gör revning och segelstuvning betydligt snyggare. Fjädern bär bommens och storseglets vikt så att seglet faller rent på bommen, och det finns ingen slående dirk som skaver mot akterliket. Nackdelarna är mer vikt högt upp, högre pris och några fler rörliga delar att underhålla, men för en shorthanded långfärdsseglare är bekvämligheten med att aldrig mer behöva rigga en dirk ofta avgörande.

Hydraulisk kick

På större yachter och performancebåtar kan kicken vara hydraulisk, driven av en pump så att besättningen kan lägga på och släppa mycket höga laster exakt och upprepbart. Hydraulik ger fin och kraftfull kontroll och håller inställningen stenhårt, men den är tyngre, dyrare och kräver ordentligt underhåll av tätningar och vätska. De flesta ägare av serietillverkade långfärdsbåtar och mindre kappseglare kommer aldrig att behöva en sådan, och valet mellan taljekick och styv kick är det praktiska beslut som betyder något för de flesta båtar.

Riggning och beslag: att få utväxlingen att fungera

En kicktalja är aldrig bättre än beslagen den löper i, och en trimfunktion som är för trög att justera under belastning är en trimfunktion du helt enkelt slutar använda. Utväxlingen är det första som måste bli rätt: kicken arbetar i en flack vinkel mot bommen, vilket är mekaniskt ineffektivt, så den behöver hög utväxling, ofta runt åtta till ett eller mer på en medelstor familjebåt, för att en person ska kunna sträcka den medan seglet är belastat. Utöver utväxlingen spelar blockens kvalitet och lättlöpthet en enorm roll, och det är här friktionsfattiga beslag betalar sig. Moderna lågfriktionsringar och skivor av god kvalitet minskar friktionen inne i kaskaden, så att mer av kraften du lägger in faktiskt når bommen, vilket gör hela systemet snabbare och lättare att trimma. Själva linan ska ha en sträckfattig, slitstark mantel som griper bra i en cam-klämma och är skonsam mot händerna, och ledningen fram till klämman ska vara rak så att tampen släpper rent när du dumpar den i en by.

Vart lasterna tar vägen

Det är värt att komma ihåg att kicken lägger betydande tryckbelastning på bommen och en kraftig nedåt- och framåtriktad last på mastbeslaget, så både bommen och dess beslag måste vara tillräckligt starka för den utväxling du monterar. På båtar där kicken används aktivt som ett primärt trimdon utsätts lejdaren och kickbeslaget för verklig cyklisk belastning, vilket är ytterligare ett skäl att inspektera dessa beslag regelbundet i stället för att utgå från att ett storsegelstrimdon är en lågbelastad del av riggen.

Vanliga misstag och hur du undviker dem

Det klart vanligaste felet är att helt enkelt aldrig röra kicken på undanvind, vilket låter akterliket falla öppet på varje halvvind och läns och tyst ger bort fart hela tiden. Motsatt fel är att sträcka för hårt: för mycket kick på kryss hakar akterliket till lovart, vilket gör att seglets topp stallar, ökar lovgirigheten och faktiskt bromsar båten, medan för mycket kick på läns i sjögång inbjuder bommen att ta i vattnet vid en rullning. Ett tredje misstag är att glömma att slacka kicken före en gipp eller innan du tar ner storen, eftersom en hårt belastad kick får bommen att svepa våldsamt genom gippen och håller bommen nedpressad när du vill ha den uppburen för stuvning. Botemedlet mot alla tre är samma enkla vana: behandla kicken som ett aktivt trimdon du justerar varje gång bidevindsläget eller vindstyrkan ändras, håll koll på det översta akterlikstellet som återkoppling och ha alltid koll på hur du senast ställde den. Att bygga in den vanan, tillsammans med snygga segelhanteringssystem som välinställda lazyjacks, förvandlar kicken från en lina du ignorerar till ett av de mest användbara trimdonen ombord.

Underhåll av taljan

En effektiv kick måste löpa fritt, för en talja som kärvar under belastning låter dig inte göra de snabba, bestämda justeringar som gör trimdonet värt att ha från början. Håll blocken rena och sköljda från salt, kontrollera linan med avseende på nötning och glasning där den vänder över skivorna, och säkerställ att cam-klämman fortfarande griper utan att slira och släpper rent under belastning. Om du märker att kicken har blivit tung att dra, motstå frestelsen att skylla på vindstyrkan och inspektera i stället skivorna efter ett kärvande lager, linan efter svällning eller en hård punkt, och ledningen efter en slagen tamp, för en trög talja har nästan alltid en mekanisk orsak som du kan åtgärda. På en styv eller hydraulisk kick, följ tillverkarens schema för gasfjädern eller för tätningar och vätska, eftersom en fjäder som förlorat sin gas inte längre bär upp bommen och en läckande hydraulcylinder inte håller sitt läge. Några minuters uppmärksamhet varje säsong håller kicken i tyst och pålitlig tjänst i åratal.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan en vang och en kicker?

Det finns ingen saklig skillnad mellan de två. "Vang", eller mer fullständigt "boom vang", är den term som används mest i Nordamerika, medan "kicker", kortform av "kicking strap", är det traditionella brittiska och europeiska namnet på exakt samma utrustning. Båda orden beskriver den talja som drar bommen nedåt för att styra akterliksspänning och vridning. Om en besättning pratar om kickern och en annan om vangen talar de om samma trimdon, och trimråden för det ena gäller ord för ord för det andra.

Är kicken bara användbar vid kappsegling?

Inte alls, och uppfattningen att den bara är till för kappsegling är precis skälet till att så många långfärdsseglare underutnyttjar den. På en turbåt ger en välinställd kick märkbart bättre prestanda på varje halvvind och läns, vilket kortar överfarterna, och den ger dig ett snabbt och lättjobbat sätt att ta ur kraft i en by, vilket gör båten säkrare och bekvämare när det friskar i. Den stabiliserar också bommen på undanvind och minskar risken för en våldsam ofrivillig gipp. För besväret att lära sig ett enda trimdon ger kicken en av de bästa utdelningarna på en turbåt, och den hör verkligen till de mest användbara och minst använda linorna ombord.

Styv kick eller enkel talja: vad ska jag välja?

Det beror på hur du seglar och vad du värderar. En enkel kicktalja är lättare, billigare och enklare att underhålla, och den styr akterliket precis lika bra som en styv kick, men den kan inte hålla upp bommen när seglet är nere, så du behöver fortfarande en dirk eller en bomstötta. En styv kick med stötta eller gasfjäder gör allt som taljan gör och bär dessutom bommen när du revar eller tar ner storen, vilket gör dirken överflödig och gör shorthanded segelhantering mycket snyggare, till priset av mer vikt högt upp och ett högre pris. För en prestandainriktad ägare som är nöjd med en dirk duger en bra kicktalja; för långfärdsseglaren som sätter värde på enkel revning och stuvning vinner den styva kicken oftast.

Kan jag använda kicken i stället för storskotet?

Nej, för de är kompletterande trimdon snarare än utbytbara, och båten behöver båda. På kryss styr storskotet akterliket och kicken hålls mjuk; när du faller av och skotet förlorar sitt nedåtdrag tar kicken över kontrollen av akterlik och vridning. Storskotet styr också bommens vinkel mot centrumlinjen, vilket kicken inte alls kan göra. Rätt tankemodell är att storskot och kick delar ansvaret för samma akterlik och lämnar över till varandra när bidevindsläget ändras, så du trimmar dem som ett par i stället för att välja det ena framför det andra.

Hur hårt ska kicken vara på kryss?

På kryss vill du bara ha kicktaljan lätt spänd, så att slacket tas upp utan att bommen belastas, och storskot och travare behåller full kontroll över akterlikets spänning och twist genom slaget. I lätt vind kan du låta den vara riktigt lös så att akterliket andas och den översta trimtråden flyter fritt; när vinden ökar kan du förspänna den något så att övergången går snabbare när du faller av. Det viktiga är att undvika att hala hem den hårt på kryss, eftersom en hårt belastad kicktalja krokar akterliket, gör att seglets topp stallar och ökar lovgirigheten, vilket allt bromsar båten i stället för att snabba upp den.

Varför hjälper det att fira kicktaljan i en by?

Att fira kicktaljan i en by fungerar därför att akterliket omedelbart öppnas och storseglets övre del kan twista av och släppa ut vinden. Eftersom seglets topp står för en stor del av krängningskraften, högt upp där den har störst hävarm, rätar båten upp sig när det trycket släpps, rodertrycket lättar och rodret slutar stalla, allt utan att du rör storskot eller travare. Eftersom du snabbt kan fira och spänna kicktaljan igen använder besättningar den som en växel i byig vind: fira i byarna och hala hem i lullen, vilket håller båten i balans och kursen stadig med betydligt mindre jobb än att arbeta med storskotet vid varje by.

Sammanfattning

Kicktaljan belönar en enkel omställning i tankesättet: sluta se den som en lina som bor i en klämma och börja behandla den som ett levande reglage för akterlikets spänning och twist, som du justerar varje gång bidevindsläget eller vinden ändras. Håll den lös på kryss och låt storskotet leda, hala hem när du faller av så att halvvind och läns behåller kraften, fira i byarna för att snabbt ta ur kraft, och håll ett öga på bommen i sjögång på läns så att den aldrig doppar i vattnet. Backa upp den trimvanan med lättlöpande block, en förnuftig utväxling och lite säsongsunderhåll, så blir kicktaljan ett av de mest tacksamma reglagen ombord. Om du bygger upp eller finjusterar dina däckssystem är det värt att läsa detta tillsammans med våra bredare guider om löpande rigg och att titta på hur kvalitetsbeslag som blocksortimentet Olli Flex kan göra varje reglage ombord snabbare, lättare och mer precist att använda.